Awkward...

Häromdagen var Clara och hennes väninna på IKEA. Kundvagnen fylldes av diverse småting och bankkontot gick på minus.

Hemvägen fylldes av bussångest och trötthetssyndrom, men flickorna från Sverige var glada för det.
Väl tillbaka i staden skildes de båda vännernas vägar åt och Clara var redo att fortsätta sin hemfärd på egen hand. Hon tog ett fast grepp om papperskassen i ena handen, slängde handväskan över ryggen och gjorde sej redo att lyfta magnettavlan hon införskaffat sej.

Med enbart vänsterhanden tog hon tag undertill och försökte mödosamt låta magnettavlan, med hjälp av resten av kroppen som motstånd, glida längs med benet och upp, så att hon skulle kunna bära den under armen. Projektet var vällyckat fram tills dess att magnettavlan nådde strax över midjan.

Clara står med dålig hållning, fullt med kassar och väskor hängandes över högra kroppshalvan, och ett halvt ostabilt grepp om en magnettavla på färd uppåt. Färden har dock avstannat.
Claras vänstra bröst har lagt sej över tavlan och hindrar vidare rutt till önskad destination - ett fast grepp under armen.

There´s no other way but down.

Clara vägrar inse detta. I desperata försök gör hon misslyckade försök att pressa tavlan uppåt men tavlan sitter fast. Förbigående ger diskreta blickar till flickan som ser ut som Bambi med hängtuttar. Desperat till att hinna med nästa buss.

Efter en slitsam kamp mellan Clara vs. bröst, vinner bröstet.

Clara erkänner seg besegrad och ställer ner alltsammans på marken, suckar och börjar om från början. Efter otaliga försök lyckas hon till slut.

Lite söndagsskön sådär...

Söndagen består av totalrengöring av rum och kläder.
Clara känner hur Blondinbella-vibbarna gnager i knävecken samtidigt som hon äter kycklingssallad i ett nystädat rum.
För att skaka av sig känslan väljer hon att lyssna på Pain of Salvation istället för ABBA, äta chips istället för mörk choklad. Hon väljer även att bära ett omaka par av strumpor istället för nytvättade, matchande sockar.
Lite wild and crazy...

Jag bevittnar

...en svensexa som pågår i vårat hus. På avstånd ser jag hur deras ölburkar töms snabbare än vad Magnus Uggla får av sej pyjamasen. Fimparna ligger likt en gulprickig stjärnhimmel på balkongen till de som bor i lägenheten under.

Konversationerna börjar bli mer och mer osammanhängande. Då och då är det någon som utbrister i ett läte likt en brunstig hanhjort, varpå alla alkoholhaltiga drycker höjs till skyarna, medan resten av sällskapet stämmer in i det osynkroniserade brölet.
Stämningen är god och evolutionsteorin har aldrig känts mer självklar.

Men jag är mest intresserad i när strippan kommer. Klockan har passerat tio. Är det inte dags snart? Annars kan jag lika gärna gå och lägga mej.

Jag hoppas inte att de... jag menar bara för att jag är tjej...
Är det därför dom låter mej vara med..?

Nu ska vi träna.

Jag har hittat en träningskompis.
Idag ska vi springa rumporna av oss. Vi ska väl försöka iallafall.

Guten morgen!

Aningen reducerad efter gårdagens alkoholintag vaknar Clara upp pigg och fräsch som en nybakt torskfilé.

Och nej, jag har varken börjat tala tyska eller sovit till klockan två, men det är bra nära. På det sistnämnda i alla fall.

Nu är det dags för intag av fett och socker. Det ska bli gott.