Strandad val.

Här ligger jag och fläker ut mej i väntan på bättre tider.
Likt en zombie har jag vandrat runt i lägenheten i jakt på föda och ett rimligt ställe att förankra min kroppshydda. Nu har jag funnit det.
Pizzan är uppäten och sängen har äntligen värmts upp.

Jag har en hel halvtimme på mej innan jag måste resa på mej.
Nu ska jag jäsa.
Adjö.

Denna låten är fantastisk

Ni som inte bor i norsktalande regioner kan öva norska på verserna i slutet av låten. Lycka till säger jag. Tro mej, rena grekiskan på dialekt.

Midsommar var det, och midsommar blev det.

Nu är det återhämtning som gäller.

Vi kan vi.

Vaknar upp till tonerna av Nick Drake och en himmel utan sol.
Snart ska vi fortsätta med midsommarfirandet. Varför bara fira i en dag, när man har hela helgen på sig och en bokhylla full med vin.
Skål säger jag. Skål för fan.

Trevlig midsommar på er!

Alla som har sol och färskpotatis kan brinna i helvetets eldar.

I min lägenhet

...finns det en strömbrytare som inte gör någonting. Då och då knäpper jag på och av den för att se om något skulle hända. Igår ringde det en dam från Tyskland och bad mig lägga av.

Okej nu ljög jag. Däremot har jag kommit fram till att det är väldigt svårt att äta banan och vissla samtidigt. Speciellt inåtvissling. Det är i princip omöjligt.

Jag tog fel buss hem.

Detta resulterade i en längre bussfärd än väntat.

Fine by me. Solen sken. Småhög av trötthet satt jag och såg cool ut i solbriller, skinnjacka och en attityd som utstrålade likgiltighet.
Tiden fortgick sakta men säkert. Öronen susade och ögonlocken flackade över landskapet utanför. Frågor som "om du åker i ett fordon med ljuset hastighet, vad händer då du sätter på strålkastarna?", "varför är det så svårt att komma ihåg hur "mnemonic" stavas?" och "varför bär kamikazepiloter hjälm?" envisades med att tränga sig på.

Varför har inte Tarzan skägg, och hur landar en fluga i ett innertak — gör den en roll och landar, eller loopar den in?

Så mycket livsfilosofi. Så lite busstid.
Imorgon gör vi ett till försök.

Clara Strömberg likes this

Ich will också!

Igår var det ett hejdundrandes uppträdande när Rammstein intog Koengens scen för att hålla konsert. Sol och värme satte guldkant på junikvällen, och pyrotekniker och baslådor satte örontrummorna i svängningar högre än Niagarafallen.

Vad gjorde Clara och Nathalie måntro? Jo, dom satt utanför murarna och glufsade jordgubbar och potatissallad som att det inte fanns någon morgondag. Bjöd på öl gjorde dom också. Till en gubbe som skulle in på konsertområdet och finna Gud.
Jag vet inte om jag tror på att Gud finns, men skulle han göra det, tvivlar jag på att han skulle ägna tisdagskvällen till att kolla på Rammstein. Men vad vet jag...

Känslan i klippet representerar min dag.

Hopplöst... Badabim piisch!

Hahaha. Ordvitsarna is on fire!

Åldersnoja

Välkommen till trettioårskrisen. Den kommer lagom tidigt även i år.

Nu är det nog bara en mjukvara jag erfarar vilket gör att jag bävar inför the real shit. Efter en slapp uppskattning antar jag att den kommer att ske inom tre till fyra år.

Jag kommer att fira min tjugofemårsdag med att ligga i fosterställning och hyperventilera mellan psykotiska skrattanfall. Sedan kommer jag med tänderna att gnaga av skjortärmarna på min jeansskjorta, för att sedan genomsöka blocket efter en Harleycykel samt ett begagnat sky diving-set. Jag kommer knäcka jordgubbsvin sex dagar i veckan utanför spybar, ligga med den danska vinnaren av Paradise Hotel 2006, ställa upp som poseringstjej när Gatebil har mässa i Arenum, och jag kommer att vakna en tisdag morgon på en parkbänk med suspekt mjöl runt näsvingarna.

Fördelen med att ha ålderskrisen tidigt är att jag inte kommer att ha lillgamla barn som står och skrattar nedlåtande åt mej. Såna vet nämligen ingenting om livet. INGENTING!

Igår upptäckte jag att mina skrattrynkor dröjde sej kvar farligt länge efter att stämningen lagt sej. 21 år och rynkor.

Fuck my life.

Tillökning!

Jag har fått en ny bebis.

Samsung Wave S8500 kallar jag den. Lilla gullungen.

Motivation.nu

Aningen reduserad efter gårdagens alkoholintag väljer Clara att spendera två okristligt tidiga timmar av bilåkande till sin mor på avlägsen ort. Väl i Linköping slås hon av att det är två timmar kvar tills eventuella shoppingaffärer öppnar. What to do, what to do...?
Det hon har till sitt förfogande är två våningar kontorslandskap, en kaffeautomat, en banankaka samt den lokala nyhetstidningen.
Utbudet på aktiviteter är aningen knapert.

Clara väljer att anförskaffa en kopp med kaffe till det kontor hon valt att inta. Hon talar hövligt till de andra kontorsjobbarna i kaffekön. Clara skojar till det med att säga att hon kommit till kontoret för att styra upp ett och annat här. Åhörarna ler lite osynkroniserat och återvänder sedan lågmält till sina arbetsplatser. Kvar står Clara med en dåligt diskad kopp med ljummet kaffe i.


Clara väljer att kolla sina mejl. Listan toppas av spammejl från någon som utger sej för "Kari". Överskriften lyder "Angående dina extrakilon".
Clara sänker sakta handen med banankakan i. Hon låter den ligga kvar på servetten intill tangentbordet.

Sedan bestämmer hon sej för att ta en promenad.

Hon är tillbaka!

Efter en biltur i strålande sol över Hardangervidda, har livsandarna återvänt.
Examen gick kalas. Hoppas jag.

Nu ska jag ge mej ut på säsongens första långpass i löpning. Sen ska jag lära mej jonglera.