Häromdagen var Clara och hennes väninna på IKEA. Kundvagnen fylldes av diverse småting och bankkontot gick på minus.
Hemvägen fylldes av bussångest och trötthetssyndrom, men flickorna från Sverige var glada för det.
Väl tillbaka i staden skildes de båda vännernas vägar åt och Clara var redo att fortsätta sin hemfärd på egen hand. Hon tog ett fast grepp om papperskassen i ena handen, slängde handväskan över ryggen och gjorde sej redo att lyfta magnettavlan hon införskaffat sej.
Med enbart vänsterhanden tog hon tag undertill och försökte mödosamt låta magnettavlan, med hjälp av resten av kroppen som motstånd, glida längs med benet och upp, så att hon skulle kunna bära den under armen. Projektet var vällyckat fram tills dess att magnettavlan nådde strax över midjan.
Clara står med dålig hållning, fullt med kassar och väskor hängandes över högra kroppshalvan, och ett halvt ostabilt grepp om en magnettavla på färd uppåt. Färden har dock avstannat.
Claras vänstra bröst har lagt sej över tavlan och hindrar vidare rutt till önskad destination - ett fast grepp under armen.
There´s no other way but down.
Clara vägrar inse detta. I desperata försök gör hon misslyckade försök att pressa tavlan uppåt men tavlan sitter fast. Förbigående ger diskreta blickar till flickan som ser ut som Bambi med hängtuttar. Desperat till att hinna med nästa buss.
Efter en slitsam kamp mellan Clara vs. bröst, vinner bröstet.
Clara erkänner seg besegrad och ställer ner alltsammans på marken, suckar och börjar om från början. Efter otaliga försök lyckas hon till slut.
