...kände jag mej som när jag gick hem ikväll. Med en svart lång trenchcoat och ett halvfullt mjölkpaketet gick jag och lurade i skuggorna. Väntade på att det skulle komma förbi några unga tonårskillar. Men det kom inga...
Lite senare på hemvägen gick jag nerför kanske VÄRLDENS brantaste backe. Den var så brant att jag började tvivla på om friktionen mellan den nästintill torra asfalten och mina skosulor skulle vara tillräckligt stor för att förhindra mej från att långsamt börja glida ner för backen.
Mitt i backen stannade jag till för att dra upp mina byxor som hade åkt obekvämt långt ner, och då var jag ju tvungen att sätta ifrån mej mjölkpaketet. Men för att mjölkpaketet skulle stå så rakt som möjligt, så fick jag LÄGGA det ner på marken. På sidan liksom. Mjölken var inte i närheten av att åka ut eftersom paketet stod i princip lodrätt. SÅ BRANT VAR BACKEN.
Nu ska jag sova. Godnatt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar