Johan och jag har diskuterat. Mycket. Ändlösa konversationer om feminism, apatisk syn på samhällsdebatter samt psykologiska expriment. Har precis läst hela studien om The Stanford Prison Experiment. Johan är inte riktigt färdigläst. Men sen ska vi fortsätta diskutera.
Johan är bra att diskutera med. Han tycker inte alltid som jag (eller han tycker väldigt sällan som jag) men ändå så visar han att han är mogen nog att acceptera att vi har meningsskiljaktigheter, och att ingen av oss är en sämre människa för det. Jag gillar Johan för det. Jag ÄLSKAR Johan för det! (I den här bloggen sparar vi inte på superlativ och liknande!) Ni får inte tro att jag trodde något annat om Johan. Jag VET att Johan är en vuxen människa med mycket inne i hjärnan. Men ibland slår det mej hur trevligt jag tycker att det kan vara när man är lite oense i en diskussion med en smart människa. Jag bevisar för mej själv att jag har en tanke bakom mina värderingar, och att min ståndpunkt i frågor inte bara har kommit till av en slump. Jag vill stå för vad jag säger. Därför säger jag bara saker som jag menar. Det gör nog Johan också.
Johan ser typ sju ut.
SvaraRadera