...kallar jag mej. Jag har kronisk hemlängtan. Missförstå mej inte. Jag är väldigt sällan hemma. För jag älskar lika mycket att vara ute och göra saker. Ingen stugsittare här inte. MEN välbehaget som fyller mej varje gång jag stiger innanför farstutröskeln är som knark.
Idag är jag norsk. Vi ska gå på tur. Bland fjällen.
Men det ska bli skönt att komma hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar