Jag har grova koncentrationssvårigheter. Det är sant. Men dessa koncentrationssvårigheter är inte av normal värld. De går i motsatt riktning mot vad de flesta andra brukar ha.
Mitt handikapp består av en allt för god förmåga att koncentrera sej. Ska jag studera till exempel, krävs det minst ca fyra timmar av planerat ostörd tid, för att jag ens ska överväga att öppna boken.
Majoriten av studenter jag har träffat på blir stressade och förtvivlade när de ska sitta och plugga en hel dag. Jag blir glad. Får jag välja själv, väljer jag att plugga hela dagen i sträck, utan större avbrott och social kontakt.
Människor i min omgivning förstår inte detta. I deras ögon är jag speciell på detta området. Inte heller jag förstår vad som gått fel på vägen.
Samma sak med mat. Skulle jag få välja, skulle jag inta dagens alla måltider det första jag gjorde när jag klev upp ur sängen. Så att jag har det gjort och slipper tänka mer på det. Men det kan man självklart inte göra.
Ibland gör jag det i alla fall. Då brukar jag må lite dåligt efteråt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar