Helt plötsligt, utan förvarning, i går kväll när jag skulle lägga mej.
Alla människor i lägenheten har åkt på äventyr över helgen och det är enbart jag kvar. En tvåvåningslägenhet helt för mej själv. Get the party started!
NEJ...
Det är inte vad Clara gör. Efter att, i hela sitt liv, älskat stunderna hon haft ensam i lägenheten, infinner sej en chockartad känsla av paranoia. En känsla av att det står en mördare bakom varje hörn. Av någon anledning blev denna känslan så stark att jag inte ens vågade gå ner i källaren och sätta på tvättmaskinen. Konstanta ilningar leker kapplöpning längs ryggraden, och hade man kunnat få gåshud under fotsulorna, hade jag fått det även där.
Hela historien slutar med att jag kutar som en skadeskjuten kråka, upp för trapporna, och stänger in mej på mitt rum. Nattens sömn ackompanjeras av tända lampor.
Idag vaknade jag upp levande och jag förutsätter att alla psykmördare har lämnat sina gömställen. För nu ska jag njuta av egen lägenhet. Samt sätta på tvättmaskinen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar